Etiketter
Läste denna text kring att outa sina barn på facebook. http://www.barnakuten.nu/uncategorized/vad-kan-jag-skriva-om-mitt-barn-pa-facebook/
Den är intressant och jag håller med om mycket. Samtidigt så reagerar jag på att hon även tycker att föräldrarna ska tänka på vad det skriver om sig själva för barnet skull, så som att kanske inte skriva att man är deprimerad för barnens skull.
”Sen kan jag ändå tycka att en viss försiktighet är viktig även för saker som rör negativa aspekter ur ens eget liv. Att skriva om exempelvis depressioner är tudelat som förälder. Å ena sidan finns det frågor som är viktiga att prata om och psykisk ohälsa är en sådan sak. Å andra sidan är det inte vare sig enkelt eller okomplicerat att berätta om att ett barn växer upp med en förälder med en psykisk sjukdom. Där kan den vuxne och barnet ha olika uppfattningar om vems informationen är och vad som bör delas. Det valet tycker jag att man bör göra väl genomtänkt och efter en noggrann riskavvägning. Om man tror att det är värt eventuella nackdelar för barnet kan det vara rätt att skriva om saken i alla fall, men då helt utifrån sitt eget perspektiv och så långt det är möjligt lämna barnet utanför.” (ur bloggen)
Att byta ut psykisk sjuk mot cancer eller diabetes (eller någon annan sjukdom) så hade det blivit starka reaktioner. De visar på hur tabubelagt det fortfarande är med psykisk sjukdom. De flesta får minst en depression i livet. Hörde någonstans att 80% av de som går till vårdcentralen har psykosomatiska eller psykiska besvär. Är det någonting och skämmas för? Idag vet vi att så kallade psykiska sjukdomar har en fysisk orsak. Det är inte lätt för ett barn som växer upp med en förälder som har cancer heller, men jag tror ingen skulle tipsa denne att inte tala ut om sin sjukdom öppet för barnens skull, eller?
Är det inte så att om fler vågar öppet prata om sina psykiska besvär så skulle inte barnen skämmas, uppleva det så jobbigt för det skulle vara så pass vanligt. Kanske det istället skulle våga berätta mer om sitt eget psykiska mående. Jag önskar tvärtemot att vi kunde riva lite fasad på facebook, tillåta oss vara människor med både bra och dåliga dagar.
Att därimot skriva om och lägga ut bilder på barnen håller jag helt med om att vi ska tänka både en och två gånger innan vi gör. De finns alltid kvar, det som är sött nu är kanske skitjobbigt om några år. Att ta sig en funderare när du lägger ut en status om ditt barn att skulle du skriva så om en annan vuxen människa? Jag tycker det är jätteviktigt att respektera barnens integritet.