Katastroftankar och orosmoln

Etiketter

, , , , , ,

Jag jobbar på det, jo jag gör det. Jag har väl jobbat på det i större delen av mitt liv. Alltså sedan jag blev förälder för 19 år sedan så har jag jobbat på att inte förlamas av oro eller dras ned i ångesthål av oro för mina barn. För dem jag älskar.

Jag hade aldrig upplevt något liknande innan jag fick barn, det betyder väl inte att jag aldrig hade älskat innan men jag hade aldrig älskat så som jag älskar mina barn. Han var endast några dagar gammal och låg bredvid mig och sov, jag låg vaken och höll försiktigt min hand på hans bröst så jag hela tiden kunde känna att han andades. Då var min största rädsla att han skulle drabbas av plötslig spädbarnsdöd.

Sedan fick jag fler barn och oroa mig för och anledningarna för oron har växlat. Det där höga vertikala berget på skolan var en stor oro i förstaklass, vägen hem från kompisar kom lite senare och sedan när de första festerna började, utekvällar, utenätter.  Telefonsvarare som säger samma sak om och om igen var 20:de sekund medan natten gryr till dag. Lättnaden när jag äntligen får reda på att ingenting allvarligt har hänt. Ilskan som kommer på grund av all lagrad rädsla som paketerats under natten. Paniken när oron bekräftas och accelerera till en annan sorts oro, den oro du känner när du vet att något har hänt är annorlunda en den där du inte har en aning om någonting.

Sen finns ju den där gnagande oron som kommer sig av att du har en känsla att barnet döljer något för dig, att något ej är som det ska men du kan inte sätta fingret på vad men känslan är superstark och barnet låtsas som att det alls inte förstår vad du är ute efter. Ibland kanske det inte alls är din sak men ibland kanske det precis är din sak att faktiskt ta reda på vad det är som får oron att gnaga.

Jag har försökt att hitta en balans i min oro, låter rätt ologiskt att hitta balans i oron. Men jag tänker så här, en viss oro är helt naturligt att känna som förälder. Rädslan är till för att få oss att agera. Det är sunt. Min oro har liksom varit ett par ton tyngre än så. Alltså har jag jobbat på att hitta, när är det relevant att vara orolig och i så fall hur mycket orolig.

Båda mina föräldrar hade ett syskon som dog när de var unga. De var inte överdrivet oroliga för mig när jag var liten, inte vad jag märkte av i alla fall. Jag vet att de har varit noga med att alltid säga hejdå ordentligt och de har ofta berättat för mig att det älskar mig. Vilken jag tycker att föräldrar bör göra. Fortfarande vill dem att jag ska ringa när jag kommer hem efter att vi träffats. Jag tror jag påverkats av att ha växt upp med föräldrar som mist ett syskon mer än vad jag förstått. Jag tror att en del av min överdrivna oro kommer därifrån, men inte bara därifrån utan det är som vanligt flera olika saker som samlar sig och blir anledningen. Sällan en orsak till ett problem.

Förut tänkte jag att det på ett sätt blir skönt när barnen blir vuxna och jag slipper oroa mig så hela tiden, inser att oron aldrig kommer försvinna på grund av att barnen blir större, barn är alltid ens barn vilken ålder de än är i.

I dag har jag anledning att jobba med denna oron, försöka hitta balansen, hitta andningen, inte freaka ut. Jag hoppas verkligen att jag även denna gång får bli lättad och samtidigt arg för att jag gått och varit orolig i onödan. Jag hoppas verkligen att jag snart slipper öva i att hantera oron, iallafall för denna gång. För att älska helt utan oro kanske inte går.

I am Sam

600full-i-am-sam-posterI fredags såg jag filmen I am Sam.  Sam ( Sean Penn) är en man med autism och utvecklingsstörning, han jobbar på ett cafè och älskar Beatles han älskar också  sin dotter Lucy som spelas av Dakota Fanning.  När Lucy är 7 år växer hon om sin pappa mentalt då han ligger på en ålder på 7 år. Lucy blir rädd att såra sin pappa nu när hon kan mer än honom. I skolan reagerar de på detta och gör en anmälan till socialen.  En utredning inleds och Sam lyckas få  Rita Harrison ( Michelle Pfeiffer) som advokat, en av de främsta advokater som gör allt för att vinna.

Filmen berör mig på djupet. Jag grät mig igenom stora delar av filmen. Den är mycket vacker, sann och varm. Sean Penn är väldigt trovärdig i sin tolkning som Sam. Även Dekota Fanning spelar dottern gör det så otroligt bra. Jag rekommenderar dig starkt att se den.

i am sam

 

Höst

Ser amputerade träd i en park

Vittnar gräsklipparns framfart

den halshugger

de tappra sensommarblommorna

 Äppelmatta förmultnar

I grannens trädgård

(äpplen som skulle smaka ljuvligt i liten hungrig mage)

Förvandlar mig in i höstens färger

av mänskligt svek förundrad

Äppelkaka och plommonsylt

Idag var en sån där riktig mys-höst-söndag. Lilla knyttet och hennes mamma sov hos oss i natt. Vi hade en lugn och seg morgon med baguettefrukost och massa farmormys. Ute regnade det, så jag beslöt mig för att baka en äppelkaka och koka lite plommonsylt.

Sedan kom resten av storfamiljen över, och åt knäckig äppelpaj med vaniljsås. Iallafall hela familjen i Värmland var här.

20130922_152132

 

Plommonsylt kokas, fiffigaste är att du räknar plommonen och sedan räknar kärnorna du tar bort så behöver du inte hålla på och avkärna först.

20130922_153909

 

Jag har mandelmassa strödd på, och lite extra hyvlat smör på toppen så blir det riktigt knäckigt och gott.

20130922_162222

 

Mums! Kan ju avslöja att det inte blev några rester..och att kakan inte var LCHF 😉

 

Farmorbubbla

Nu har jag varit farmor i 10 dagar. jag är en väldigt aktiv farmor, och jag och barnbarnet bor på samma gård. Familjerna umgås mycket tillsammans. Jag förstod att hon skulle trollbinda mig när hon kom, men inte riktigt hur mycket hade jag själv ingen aning om. Det är som resten av livet stannat upp, jag vill ingenting annat än ett sitta med henne i min famn och titta på det perfekta lilla miniatyransikte hon har. Så smått allting men ändå helt perfekt. Hon är en mästare på roliga grimaser. Självklart är vi fler som vill hålla, mysa,byta, gosa, mata, amma så jag har inte suttit med henne i famnen hela tiden i 10 dagar. ibland sitter jag och beundrar henne när hon är i mammans eller någon av de andras famn.

Jag tänker lite att så här kan det ju inte riktigt fortsätta, jag har ju ändå andra åtaganden i livet. Att snart så börjar livet lunka vidare, men kommer aldrig mer vara desamma men ändå lite mer som vanligt igen. Kanske efter helgen eller så… nä nu har jag inte tid med er för jag ska gå och snosa och gosa bebis.

20130920_075947

Jag har blivit farmor

20130911_090853

I tisdags kom hon äntligen, mitt lilla barnbarn. Hon är helt ljuvlig, ja världens vackraste barn faktiskt!

20130913_091253Var tvungen att ta ett kort lite uppifrån utan filten så ni skulle se hur himla liten hon är. Annars ligger hon mest i våra famnar och myser och ser med sina små kloka nyfikna ögon. Mamma Eleonore är så otroligt duktig, hon klarar mamma rollen med bravur. Allt har gått så bra. /Stolt farmor!

Växtfärgsmålningar

20130909_144419

Jag tänkte att jag skulle ha med mina målningar i ”målningar och annat pyssel kategorin”. Tar med de här även om det är lite äldre målningar för att jag tycker det är så roligt att det är målade med växtfärg. Jag gjorde dom under konstterapi-utbildningen för en 2-3 år sedan. På den med blomman har jag förstärkt de elementära väsen som kommer fram i bilden. Du ser dem om du ser lite noga, precis som ute i naturen.

20130909_144356P.S Jag får ursäkta att bilderna inte är snyggt beskurna och så, men det är lite si och så med tekniken här. Så jag fotar med paddan (där jag ej har något fotoprogram)och hämtar jag hem bilderna på bloggen och skriver bloggen på datorn. D.S

Favoritfärgen

Ser ni min tydliga färgkod i min garderob? Var helt enkelt tvungen att ta ett foto när jag vek mina kläder idag då den blev så väldigt tydlig för mig. Har faktiskt en del andra färger också men det här är ju det kläder jag använder oftast och ja de färger jag helt klart har mest av.

20130908_113143

 

 

 

 

 

Pyssla med dammråttor

20130907_153127

Idag är det dags att pyssla lite med dammråttor istället för alla projekt jag sysslar med. Jag har blivit så pysslig, det är så roligt att pyssla men det tar mycket tid. Tid från annat som också behöver göras.Dessutom så sprider sig gärna pysslet runt om i lägenheten som små öar, allt blir ju inte färdigt på en gång liksom. Så idag står städning  på schemat först och främst.  Annars är allt sig likt bebisen ligger väl inpacketerad i mammans mage fortfarande. Hon har en del förvärkar. Igår trodde jag att vi skulle åka in på natten, men dagen grydde och mamman ligger och sover här lika gravid som vanligt.

Hennes familjs fina Ozziy bor hos oss under helgen också. Så mysigt att ha en hund hemma. Saknar Charlie så mycket, hoppas dom snart kan komma och hälsa på.

Nej, nu är det dags och ta tag i röran här. Ha en fin söndag!

Pimpat en pringlesburk till virknålar och stickor

Etiketter

, , , ,

Jag behöver någonstans att förvara mina virknålar och stickor som sprider sig över hela lägenheten. Så jag pimpade till en passande burk till det. Ärligt talat så blev jag inte så nöjd denna gång. Men jag lär mig och den är ju snyggare än innan iallafall 😉

20130907_131336Målar den med akrylfärg

20130907_135407Låter färgen torka och sen klistrar jag på en passande servett med decoupagelim

20130907_21241920130907_212429

Satte på ett litet fint band för att dölja de värsta skavankerna och pimpa den lite mer. På med lite glitter och så är den klar!